Eivind Torp, docent i juridik vid Mittuniversitetet har på uppdrag av Sametingets plenum och med direktiv från Sametingets styrelse utrett och skapat ett förslag till en sk. ”framtida samepolitik”. Förslaget presenterades vid ett (något stormigt) miniseminarium i Tråante under onsdagen den 8 februari och utredarens arbetet påbörjades under andra halvan av 2016.
I stora drag utgår förslaget från att regeringen bör lagstifta om en ”samebalk” i vilken flera samiska rättsområden bör regleras inom 4 kapitel.
– Kap 1: Övergripande bestämmelser om samernas rättigheter i Sverige (Ej existerande).
– Kap 2: Bestämmelser om samisk renskötsel (nuvarande rennäringslagen).
– Kap 3: Bestämmelser om Sametinget (nuvarande sametingslagen).
– Kap 4: Bestämmelser om samernas rätt till att använda samiska i kontakt med vissa myndigheter (nuvarande lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk).
Inledande kuriosa: Torp inleder seminariet med att meddela att han har gjort ändringar i dokumentet sedan utredningen expedierats till ledamöterna. Vi kan initialt konstatera att det bryter mot §15 i Sametingets arbetsordning (Sametingsordningen, 2015) som bland annat ska tillförsäkra att ledamöterna i plenum har fullständiga handlingar att tillgå två veckor innan plenumets öppnande.
Sametinget har tidigare brutit mot denna del av arbetsordningen – om det släpps igenom kommer man hänvisa till att det endast är små korrektioner av skrivfel eller liknande.
Ett par frågetecken och konstateranden (på rak arm) om kap 1-2 där de största ändringarna går att finna enligt Sáminuorra:
Kap 1, §1 – förslaget utgår från ”Bestämmelserna syftar till att främja samernas möjlighet att bevara och utveckla sin kultur, sitt språk och sitt samhällsliv”. Däremot framställs inte näringsgrenar såsom renskötsel i den inledande bestämmelsen som anger ”samebalkens” syfte. Utredaren anger att begreppet ”näringar” inte nämns i den inledande bestämmelsen då det inte går att finna i RF (Regeringsformen) och därför vore politiskt ogenomförbart. Sáminuorra kan konstatera att näringar som begrepp går går att finna i RF (RF, kap 2, §17) under kapitlet folkets grundläggande fri- och rättigheter.
Kap 1, §3 – förslaget utgår från att samerna ska ha rätt att bedriva ”renskötsel, jakt och fiske inom vissa delar av det svenska territoriet”. Det största frågorna vi ställer oss är varför förslaget utgår från ”delar av det svenska territoriet” och inte ”marker som brukats av hävd” eller ”traditonella marker”. Förslaget kan, tror vi, ge staten en ökad möjlighet att avstyrka renskötsel på de marker som renskötseln traditionellt brukat.
Kap 1, §4 – förslaget utgår från att ”Samerna har rätt till politisk representation i form av ett eget parlament, Sametinget. Sametinget är också en myndighet som beslutar i frågor som rör samiskt näringsliv och samisk kultur”. Skrivningen som sådan kan bryta mot urfolkrättens princip om ”rätten till självbestämmande” då sametings myndighetsdel är en del av svensk förvaltning. Förslaget skulle därigenom stärka statens rätt att styra över samiskt samhällsliv, näringsliv och samisk kultur.
Kap 2, §14a – förslaget utgår från att ”same som finns registrerad i Sametingets röstlängd får ansöka om medlemskap i sameby”. På sikt skulle det kunna innebära en eventuell försvagning av renskötselrätten, då den enligt förslaget kan tillkomma den som ingår i sametingets röstlängd, i vilken exempelvis man/hustru till same kan komma att ingå. Det finns därtill en pågående samepolitisk debatt som anför att icke-samer ingår i röstlängden idag, och den aktuella ”Nordisk samekonvention” föreslår i preamblen/inledningen att staten ska kunna ”ge annan” rätten att bli införd i röstlängden. I förlängningen innebär detta att principen om att endast samer skall kunna bedriva renskötsel i Sverige kan hotas och i slutändan att det skapas en ”finsk” modell i Sverige, där andra än samer tillges den sk. renskötselrätten. Utredaren tydliggör dock i slutet av stycket att endast den som ”har anknytning till samebyn” kan beviljas detta vilket utgör en reservation.
Kap 2, §14b – ”avslag kan överklagas till Sametinget” och att ett sådant beslut ”inte kan överklagas”. Vi konstaterar att det skulle kunna påverka Samebyns möjligheter att styra och tillvarata medlemmarnas rättigheter.
Kap 2, §31 – ”Sameby får upplåta rätten till jakt och fiske… om upplåtelsen kan ske utan olägenhet för renskötseln”. Förslaget skulle alltså kunna ge samebyar en möjlighet att upplåta rätten till jakt- och fiske till annan, i stil med situationen innan 1993-års beslut då riksdagen beslutade om den sk. fria småviltsjakten, om det inte bryter mot b.la. skrivelsen om olägenhet för renskötsel.
KAP 2, §33 – ”Fråga om upplåtelse prövas av Sametinget”. Det skulle därmed vara Sametinget som skulle få pröva om upplåtelse av jakt och fiske till icke-renskötande medlem eller annan kan ske på grundval om det, enligt ovan, inte skapar en olägenhet för renskötseln. Det innebär att renskötare, inte ens inom den samiska förvaltningen, får vara sina egna experter.
Slutligen, det är såklart svårt att bygga en ny samepolitik på gamla lagar från tex. 1970-talet som redan då ansågs väldigt föråldrade eller felaktiga. Arbetet borde kanske ha utgått från en mer ideal bild av framtiden och nuläget och inte försökt skapa ”en väg framåt” (som utredningen kallas) baserat på statens syn på samerna för 45 år sedan.
Det rimliga som Sametinget kan göra för att fortsätta det, ändock viktiga arbetet, är att återremittera förslaget eller bordlägga det till nästa plenum.
Några tips till Sametinget för god mötesordning:
- Utredningar och förslag som syftar till att, i väsentlig mening, påverka samiska livsförhållanden bör genomgå ett remissförfarande i god tid innan ett planerat plenumsbeslut.
- Sametingets partier delar på ett partistöd bestående av totalt 525.000 sek. Det innebär att dessa inte har de resurser som krävs för att låta sakkunniga behandla förslag i någon större omfattning. Finns inte resurser för att anställa sakkunniga bör istället mer tid ges åt förslagets behandling och det borde tillsändas ledamöterna i god tid innan plenum (mer än två veckor innan).
- Under seminariet framkom mycket kritik om att förslaget framstod som en ”halvfärdig” produkt. Utredaren bör kanske ha haft både mer tid och resurser för att genomföra arbetet och därigenom skapa en mer saklig debatt i plenum.
- Sáminuorra konstaterar att det endast var en handfull av de ca 40 deltagarna som ställde några frågor till utredaren. Vi förslår att Sametinget inför en ”första” och ”andra” talarlista som praxis inom all verksamhet som Sametinget bedriver. Detta för att främja jämställdhet och jämlikhet vid debatter, seminarier och inte minst vid plenum. Vill Sametinget vara extra duktiga gällande detta föreslår vi också att de börjar mäta hur talartiden fördelar sig mellan ex. kön, ålder och annat och presentera dessa data efter varje avslutad debatt/seminarium eller plenum.
Isak Utsi, förbundsordförande.
Tråante, 8 feb 2017.
Utredningen går att finna längst ner i Sametingets pressmeddelande: http://www.mynewsdesk.com/se/sametinget/pressreleases/utredning-om-framtida-samepolitik-oeverlaemnas-till-sametinget-1791155
